Söndag morgon. Äntligen dags för en av klubbens bästa vårutflykter!
Eter att ha packat och ordnat massäck fick jag lift med min dotter till klubben klockan 8.00. Solen sken och endast en svag vind blåste från nordväst. Vi var elva stycken som valt att njuta av Kullen.
Enligt programmet skulle vi starta i Arild, passera Nimis, grottor och stenstoder och förmodligen runda spetsen på Kullaberg innan vi skulle äta och vända.
Ledare för turen var Dagmar och Teresia. Kanotsläpet körde Saied.
När kanoterna var lastade och vi skulle åka kom dagens stora överraskning. Dagmar meddelade att vi skulle starta i Mölle. Denna djärva förändring av hur vi alltid gjort accepterades utan protester av oss deltagare.
Jag åkte med Saied. Färden till Mölle gick bra. Vi körde inte fel i någon rondell eller vägkorsning. Annars har det hänt genom åren att en del förare pratat och glömt att svänga, har jag hört.
I Mölle klädde vi om till havskanotister, packade kajakerna, sjösatte och började paddla norrut. På västra sidan av Kullaberg finns inga klippor i vattnet att smita runt utan gruppen paddlade lugnt och samlat och rundade spetsen. På klipporna vi passerade hängde klasar av bergsklättrare och vid stranden låg några båtar med dykare.
Väl på norrsidan började leken att hitta alla grunda och smala passager mellan klipporna. Att det kan vara så roligt att pressa sig igenom de minsta gluggarna och höra det karakterristiska skrapljudet av kajak mot sten.
I en av ravinerna tog vi rast och åt lunch i solen. Vilken njutning att äta, dricka och lapa sol.
Efter rasten paddlade vi vidare österut till tunneln. Det är en härlig känsla att ställa in kajaken i rätt riktning, accelerera och surfa på en dyning genom klippan. När jag gjort det två gånger utan att skrapa kajaken drabbades jag av hybris. Jag tog sats för att göra en fulländad genomfart, hade ett gott flyt in i tunneln när plötsligt en klippa sträckte sig ut rakt i min väg. Det blev en frontalkrock och tvärstopp. En ny erfarenhet jag inte rekommenderar. Vid besiktning av kajaken efteråt visade det sig att den blivit fyra cm kortare och såg ut som om någon tagit en tugga av fören.
Kort efter tunneln vände vi och paddlade västerut. Vi avstod från Nimis.
Vid Ransvik tog vi åter rast. De flesta fikade på serveringen. Några av oss njöt av matsäcken i solen på stranden. Efter rasten styrde vi mot Mölle hamn. Där drog vi upp kajakerna, lastade och kopplade av en stund i solen med glass på samma hamnservering som ”last year”.
Sammanfattningsvis en fantastisk dag. Lyckat program. Sol. God mat. Ny rutt. Traditionell avslutningsglass. Och ett bestående fysiskt minne för mig i form av ett hajbett i fören på min kajak. Den totala paddlade sträckan blev 16,7 km.
Tack turledare.
//Olle
Foton: Dagmar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar