Söndagen den 6 september deltog Lennart och jag på Götakanalsloppet. Det här var första gången jag deltog i loppet. Lite nervös var jag hur starten skulle bli eftersom många paddlare skulle starta samtidigt. Kajaken jag valde var någorlunda rank för sådana omständigheter. Av sättet att paddla märkte jag att nästan alla är tävlings kanotister eller före detta sådana. Vi tankade med kolhydrater, vätska och lite magnesium för att inte få kramp i fingrarna vilket är min ömma punkt. I grunden satt gröt med sylt...
Äntligen startskott! Vid första bron vurpar en och blockerar trånga passagen ännu mer. Det kändes darrigt hos mig. Lennart drog ifrån. Efter några kilometer paddlade en ”gubbe” i samma grupp som jag förbi mig. Jag satte på hans surf och hängde med fram till Lennart. Första halva av loppet kändes mycket bra. På hemfärden drog gubben, Lennart hängde med. Jag hängde huvudet istället. Jag paddlade i min egen takt ett tag. Det kom en annan gubbe förbi och jag hängde med men han var mycket snabbare och jag tappade honom efter ett par kilometer men blåste liv i mig så jag höll ut till målet. Lennart kom till mål 40 sekunder före mig och då får man gratulera honom.
Loppet har gett mig en inspiration för att fortsätta träna annorlunda och målmedveten. Loppet blir som en färd genom tid och rum. Det ligger mycket arbete och tid bakom arrangemanget och deltagandet men det är värd mödan.
För att få veta hur det var lite längre fram kan man läsa Lars Ericssons berättelse från loppet. Och många hundra bilder att titta på finns här och här.
/ Saied
tisdag 8 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar