Det var Marja, Leif, Peter, Karl-Johan och jag som åkte på sälsafari den 19 december. Vi parkerade nära Skanörs hamn och det var härligt enkelt att dra kajakerna genom snön från bilen till havet. Varma var vi också, efter att ha tråcklat på oss alla möjliga värmande och vattentäta lager.
Själva paddlingen gick mycket trögt - både för att jag har haft en slö höst och för att vattnet var täckt med millimetertunna isflak. Den första sälen visade sig redan innan vi kom fram till reservatsskylten. Säl nummer två dök upp mitt framför min kajak så att jag fick tvärnita. Sedan paddlade vi ostörda en lång stund - och plötsligt befann vi oss mellan tre grupper av sälar. En grupp låg på stranden och snark-fräste åt en närgången fotograf, en grupp guppade nära stranden och en tredje grupp låg lite längre ut. Alla tittade på oss.
Vi la oss i flotte mellan sälgrupperna och Marja och Leif plockade fram glögg och pepparkakor. Sälarna var inte intresserade av kakorna, men de var fantastiskt nyfikna på oss. Tyvärr blev det ganska kallt att sitta still och titta, så efter en lång, men alldeles för kort, stund började vi dra oss tillbaka. Peter, Marja, Leif och Karl-Johan åkte iväg med god fart. Jag var lite långsammare, så jag såg att hälften av sälarna följde efter dem. När paddlarna stannade tvärnitade sälarna med ett plask. Jag vände och paddlade sakta baklänges och fick med mig den andra halvan av gänget. Vi hade ögonkontakt hela tiden, sälarna var verkligen inte blyga. Efter ytterligare en stund började jag paddla med fören framåt, men jag kände på mig att sälarna följde efter - och mycket riktigt: så fort jag la ner paddeln var det någon som tvärnitade med ett plask. Sälarna följde oss ända bort till reservatets kant - och det kändes riktigt ensamt att paddla de sista kilometrarna utan dem. Kallt blev det också, när jag kom fram i Skanör hade jag istappar på mössan och Leifs kajak var täckt med vacker rimfrost.
Sammanlagt paddlade vi ungefär 15 km, och när vi kom tillbaka till bilarna var det dags för det mysiga fiket Peter kände till sedan tidigare - vi hoppade över uteserveringen och burrade i stället ihop oss på mjuka dynor med varm dricka i nävarna.
Janina
4 kommentarer:
Är ni säkra på att alla var "knubbisar"?
Vid Måkläppen brukar det också finnas en och annan "gråis".
/Göran
Jodå, det verkar bo både knubb- och gråsäl vid Måkläppen. Jag tänkte inte så mycket på biologiska kategorier, jag tänkte mer i riktningen "söt knubbig varelse med blanka ögon".
Janina :-)
Åh, vad härligt det ser ut. Blir väldigt paddel- och sälsugen. Misstänker att det dröjer ett tag till innan jag får möjlighet att paddla..
Vilka fantastiska upplevelser man kan få en vinterlördag i Skåne! Är lätt avis på er och glädjs mer er att sälarna var sällskapssjuka även denna gången.
Skicka en kommentar