Paddelhelg i Blekinge 19 - 22 mars

I tisdags kom det ett spontant mejl om en paddelhelg i Blekinge, och jag tackade ”ja, ja, ja”.

Fredag eftermiddag åkte Anders, Leif, Poul, Marja och jag upp till Blekinge. Det var redan ganska mörkt (och kallt!!) när vi kom fram på Hästholmen. Ingen var sugen på att tälta bredvid bilarna, så vi bestämde oss för att paddla ut till Flakskär i mörkret.

Vi lastade kajakerna fulla med ombyten, mat och ved - sedan gled vi ut på det mörka vattnet. Det var en stjärnklar himmel, så öarna syntes bara som silhuetter. För att inte förstöra mörkerseendet hade vi röda pannlampor på oss. Det enda jag såg av Leif (som paddlade längst fram) var reflexerna på hans ärmar och kapuschong. Vi höll oss mycket, mycket nära kanten hela vägen - vilket innebar att vi alla skrapade i en hel del stenar, för det var extremt lågvatten. Vid ett tillfälle fastnade både Poul och jag mellan ett gäng stenar så att vi varken kunde paddla framåt, bakåt eller i sidled. Det skapade litelite frustration, men vi redde ut det. Vid varje paddeltag kändes sjögräset precis under ytan.

Det är svårt att bedöma både tid och avstånd på natten. Det kändes som om vi paddlade utanför tid och rum. Vi visste att sträckan bara var några kilometer, men paddlingen hade lika gärna kunnat vara hela natten. När vi närmade oss öppet hav började vattnet röra sig lite stilla under kajakerna, och då var vi nästan framme vid Flakskär. Det tog en stund att hitta husen där vi skulle bo, men efter några fler kras-ljud (under kajakerna, alltså) hittade vi våra små bostäder och lastade snabbt ur all packningen (även veden). Sedan drack vi Varm och kall (äppelglögg som rekommenderas) och sedan kom Anders och jag på att vi var hungriga, så vi lagade lite pasta. Och sedan tittade vi på klockan och insåg att det var läggdags - vi hade ätit vår middag halv tolv på natten.

Nästa morgon blåste det som tusan - stugor med sjöblick ligger ju ofta ganska blåsigt till. Vi satsade på en sömnig morgon i stugan (kaminen var på!)

Carin ringde från Karlshamn och var på väg med bil, så Poul, Anders och jag tog kajakerna in för att möta henne och hämta mer ved. När vi såg strandkanten i dagsljus kunde vi inte förstå hur vi hade kunnat ta oss fram på natten utan att gå på grund. Det kryllade av ytliga stenar. Carin tyckte att det var svårt att få på sig torrdräkten, så både Poul och Anders fick hjälpa henne. Jag satsade på att fotografera (och gapskratta).

På eftermiddagen, när Carin hade flyttat in, ville alla utom Poul och mig ut på eftermiddagstur. De andra åkte till en läig plats på Hästholmens östra sida.

Poul och jag fikade inomhus istället och sov middag. På kvällen blev det en solnedgångspromenad till de gamla stenhusen på ön (förr i tiden bodde det 50 personer på ön, och den sista gubben flyttade ifrån ön 1946).

Sedan blev det middag med mycket creme fraiche, cava, choklad-skorpor, vin, öl och en hel massa snack. Till slut kände jag att det gick precis lika bra att snacka inifrån sovsäcken, och så slocknade jag. Men direkt efter att Anders och Carin hade somnat vaknade jag till, tog min tandborste och tog en liten nattpromenad i den mest stjärnklara natt jag har sett på länge. Det var som om ön var en liten planet, för stjärnhimlen räckte ända ner till marken på alla håll. Alldeles otroligt vackert (men tyvärr lite kallt), och vinden hade mojnat.

På söndagen vaknade jag tidigt och tog en knäpptyst promenad. Den enda varelse jag mötte var en morgonpigg svan.

Efter frukost lastade vi kajakerna och sopade ur stugorna.

Och så paddlade vi ut på ett spegelblankt hav där man knappt kunde se skillnad på vatten och horisont. Vi såg en hel del svanar, några anonyma flyttfåglar och lite andra fåglar.

Poul satsade på den lite mer avslappnade paddelstilen.

Vi siktade mot Utlängan där vi åt lunch i den lilla byn Stenhamn.




På väg tillbaka mot Hästholmen blåste det upp en liten aning, men det var fortfarande en mycket stillsam tur. Jag övade på att orientera mig på havet (fast ärligt talat ser fortfarande de flesta öar likadana ut...) och det pratades en hel massa.

Sedan tillbaka till parkeringen där Marja och Leif övertalade mig att ett vinterdopp skulle vara en perfekt avslutning på turen. Först var jag tvungen att vila lite.

När vi sedan hade lastat allt i bilarna skyndade vi oss ner till badplatsen, kastade av oss alla kläderna och kastade oss ut i vattnet. Det var underbart uppfriskande just då, men sedan huttrade jag hela vägen från Karlshamn till Lund.... tur att bilen hade rumpvärme.