Med erfarenhet av fem tidigare veckoturer med MKK kände jag till konceptet och hade lärt mig att hålla tempot och njuta av nomadlivet med ständiga byten av lägerplatser. Men ibland hade jag önskat att vi skulle stanna två eller flera nätter på samma ställe. Särskild i Bohuslän hade jag velat undersöka öarna och den marina miljön lite mer noggrant. Därför föreslog jag att vi skulle bilda en grupp med möjlighet till basläger. På detta sätt skulle en och annan vilodag också kunna bli möjlig för den som så önskade. Det skulle också möjliggöra att personer i gruppen kunde välja olika aktiviteter för dagen utifrån intresse och kapacitet. Huvuddestinationen skulle vara Kosterarkipelagen.
Upplägget för kostergruppen väckte intresse och snabbt var vi en grupp på 10-11 personer (förutom jag - Henrik, Leif, Janina, Elin, Mikkel, Göran, Viktoria, Carina och Sven). Det roliga med en stor grupp är att det finns många att umgås med och att man även kan dra sig undan för egen kontemplation utan att det påverkar gruppen så mycket. Det svåra kan vara att alla ska kunna få all viktig information och kunna vara delaktiga i kommunikationen.
Min roll som turledare såg jag mest som den som ser till att säkerhetsaspekterna inte glöms under planeringarna och under paddlingen. Samt som den som försöker samla åsikterna och viljorna till ett fungerande program för dagen/veckan.
På lördag eftermiddag var väderprognosen gynnsam för en överfart över Kosterfjorden och vi fick en behaglig paddling från Rossö till Ramsökalven. Vi var nu åtta personer i gruppen och några skulle ansluta sig senare på veckan. Vilken härlig känsla det var att äntligen vara på väg och starta resan med en paddling över den djupa och respektingivande Kosterfjorden som just på denna kväll inte gav någon utmaning för oss.
Ramsökalven är en fin ö med mycket smultron och söta vildhallon. Vi hittade lätt sex tältplatser och Göran valde en klipphäll i lä där han skulle sova utan tält. På natten regnade det några droppar och vinden ökade men enligt Göran hade det inte stört han goda nattsömn.
Söndagen var en blåsig dag. Vi kämpade i kraftig sidovind först till Stora Tjälleskär där vi unnade oss med en lång lunch och middagstupplur. Därefter en ännu värre sidovindspaddling till Burholmen. Det kändes som att Ursholmen och de små kobbarna tog ner vågorna och sjön men den sydvästliga vinden träffade oss med full styrka.
Burholmen är en av öarna som ligger längst ut mot det stora öppna havet. Vågorna in mot Tegelholmen och Otterstenarna som ligger norr om Burholmen kändes lockande för en del av oss och vi passade på att med tomma kajaker träna lite surf i värsta vågor och testa lite egna gränser. Efter kittlande adrenalinkick var det skönt att först mätta magen och sedan sitta i lä på en klipphäll och njuta av solnedgång mot det mörkblåa havet som dekorerades av vita gäss.
Nästa dag fortsatte det att blåsa hård sv vind. Vi valde att göra en heldagstur runt Syd-Koster. För att få maximalt hjälp av vinden valde vi att paddla motsols. Först hade vi sidosjö snett bakifrån till Brattskär och sedan kul surf till Kostersundet. Besöket på restaurangen i Fiskehamnen på Nord-Koster gav oss nya krafter till att bemästra den styva motvindspaddlingen tillbaka till Burholmen.
På kvällen fick vi ett sms från Carina och Sven som inte kunde ta sig över den busiga Kosterfjorden och ansluta sig till gruppen. Vi blev påminda om att väders krafter styr livet i skärgården!
På tisdagen hade vinden mojnat och ställde inte längre till några begränsningar. Utan problem kunde vi paddla till Yttre Ursholmen för att besöka den intressanta två fyrars ön.
Dessa två fyrar, var av bara en med ljus, syns vid vackert väder på en stor yta i skärgården söder om Kosteröarna och är till god hjälp att kunna bestämma sin position.
På vägen till Urshomen överraskade vi några sälar som solade sig på två kala klippor mellan Burholmen och Ursholmen. Det började bra och det skulle bara bli bättre... Efter en fängslande guidning på fyrmuseet på Ursholmen hade vi underbar paddling långt ute på delvis öppet hav väster om hela Kosterarkipelagen i skön medvind och behaglig dyning. Under en kort fika på spetsen av Nord-Koster var det dags att fatta beslut om vi skulle paddla till Drammarna eller starta överfarten till Nord-Hällsö. Vi utgick ifrån att Drammarna skulle vara ett säkert kort för en givande sälsafari. Jag våndades en stund över att bedöma förutsättningarna för en god tur. Det var sent på dagen, vi hade redan paddlat långt och vi hade över åtta km öppet hav kvar till lägerplatsen, väderprognosen var stabil.. men…
Gruppens tydliga markering och järnvilja att ”vill se mer säl” vann kampen. Med snabb surf var vi snart på Små Drammarna och DÄR fanns det sälar. Lika nyfikna på oss som vi var på dem. Efter en stunds guppande bland sälar hade vi en kort fundering på om vi skulle paddla vidare till Stora Drammen.
Göran, som var en av dem som hade bogserlina på sig upplyste sakligt om distansen dit samt till lägerplatsen.. men..mycket vill ha mer och resan gick vidare till Stora Drammen.
På avstånd kunde vi se att ön var smockfull med sälar, vi närmare oss ön försiktigt och lyckades komma riktigt nära innan någon av sälarna bestämde sig för att vi verkade hotfulla och rutschade ner i havet. Därefter följde alla andra sälkompisar som att ett kommando. Kort därefter hade vi havet fullt av sälar. Jag räknade till 40 individer och tappade där räkningen.
När vi väl kunde slita oss därifrån och vände fören österut hade vi en armada av sälar som eskorterade oss flera kilometer. Även på Rödskär mötte vi en slumrande sälkoloni. Solen var långt nere i horisonten när vi landade på Nord-Hällsö. Vilket vi i.o.f sig inte kunde se för att tunt, tunt sommarregn stilla smattrade mot tältduggen och sövde oss till djup och skön sömn.
På onsdag hade vinden mojnat och molnen skingrat sig. Mikkel bestämde sig för en maratonpaddling t.o.r till Svinösund. Vi andra tog en liten tur till Norge. Vädret var strålande och vi passade på att paddla väster om Herföl, tog sedan Angeretrennan till den lilla hamnstaden Skjärhalden som ligger på ön Kirköj. Där blev det vattenfyllning, proviantering och besök på ett konditori. Den lokala varianten av chokladtårta lämnade ingen gourmet fantast oberört! Efter kak-frosseriet valde en liten grupp att paddla tillbaka till vårt basläger på Nord-Hällsö och några andra bestämde sig för en badtur på ön Tisler. På kvällen kom det folk från öst och väst. Carina och Sven dög äntligen upp samt Böjörns lilla kvartett. Reserapporter byttes vid en gemensam kvällsvad kring slamrande stormköks-byttor och -pannor.
Lite bergsklättring som efterrätt smakade fint när man från fyren på toppen kunde ana en bedårande utsikt och vacker solnedgång. Mikkel, trogen för den nya vanan för frågesport undrade om vi kunde gissa vad som stod på den stora skylten vid fyren. Efter lite ledtrådar kunde Henrik knäcka den kluriga frågan.
Torsdag och mer vind. Mest motvid. Mest mycket motvind. Kul för den som är av ”kärrigen mot strömmen” typ. Tråkigt för andra sorter. Efter en kort paddling pustade vi ut med en fika på Alaska.
Där var det vackert och lite mystiskt. Utan att veta väljer jag att tro på berättelsen om kvinnan som byggde allt det fina med kraft av längtan efter sin djupt älskade förliste make. Kanske var det på något annat sätt men det blir vackrast så. Därefter blev det slitsam paddling i hård motvind ända till Småholmarna. Jag kände till ön från vår en tidigare veckotur och ville visa den till andra i gruppen. Det jag inte hade räknat med var att ön kunde bli en nödhamn för havererade norska motorbåtar. Till våra lunchmackor blev vi vittne för sjöräddningens försök att på olika sätt försöka hjälpa en strömlös motorbåt vidare från sin klippankring.
Därifrån skulle vi ta den kortaste vägen till Vanarna. Vi försökte hitta lite omväxling till värsta motvindspaddling. Det skulle vi snart få fast på ett lite oväntat sätt..att bära de fullastade kajakerna över vägen mellan Tjärnö och Lindholmen var ingen svår match med fyra bärare per båt.
Sedan ställde Göran sin GPS på spaning efter en lägerplats och vi hittade lä och vacker tallskog på den sydöstra sidan av Vanarna. På kvällen fick vi besök av Björn & co som hade upptäckt att vi bodde på samma ö. Efter en lång kvällspromenad och nattsudd somnande jag med ett leende på läpparna när jag hörde tältgrannar fnittrande smyga iväg för en månskensbad.
På fredag hade vinden mojnat igen. Sven och Carina hade bjudit in oss alla på en avslutningsfest i Strömstad men före den skulle vi hinna paddla en sväng söderut. Sol, svag nordostlig medvind och nya sälfynd, nu på Svartskären. Vi började bli lite bortskämda. Gruppens kollektiva öga för att upptäcka säl var knivskarp. Fika på Bissen och sedan långsam glidning till Långeskär efter att lite slött ha tittat på några sälar på klipporna vid Gluppehumparna. Några av gruppen kände för att på denna milda sommarafton få klappa Tjuren på pannan och vi bestämde oss för en runda till Tjurepannan.
Kvällens dramatik stod ett labbpar för som sin natur trogen jagade en stackars tärna och gav oss en hisnande uppvisning på sin flyg- och jakttalang. Långeskär är en spännande ö för en sen öpromenad. Vi överraskades av en solnedgång som inte kunde fångas på bild, hela himmelen mot nordväst brann i orange lågor.
Lördagen startade vi med en tidig morgonpaddling till samma närbelägna öar där vi dagen innan hade sett sälar. En halvgammal kuta sov i djup sömn när vi tyst gled närmare i motvind. Det var nästan lite synd att skrämma ungen när den öppnade sina svarta sälögon och sömndrucket stirrade på mig och på de andra en bit bort. Gled sedan ned i vattnet för att bara några meter därifrån komma upp igen och kolla på oss. Inte helt fel att komma i väg före frukost ibland.
Elin och Viktoria sjösatte också tidigt för att nonstop-paddla i racingfart till Rossö för att hinna med på andra äventyr. Vi som blev kvar valde att paddla via Havstensund. Fika på Ystholmen. Bli besvikna på Svartskären där det inte fanns en endaste säl. Njuta av den finaste sista paddeldagen. Möta några ovanligt blyga och skygga sälar på Hättorna. Vi som hade trott att alla sälar kring Koster var av den nyfikna sorten! Snabb dopp på Klövskär och en sista sköna stund på den solvarma klippan.
Kvällen i Strömstad blev en riktigt trevlig och lyckad sammankomst. Att få umgås en kväll till med likasinnade paddelvänner var en skön avslutning på veckan och bra mjukstart på livet på land. Nu var vi något mer sötvattenkammade men hade fortfarande en fot kvar i kajaken..
På söndag förmiddag tog vi en promenad till hamnen i Strömstad. Av en slump kom vi förbi en fiskebod som hade disken full av alla sorters delikatesser.
Sammanfattningsvis kan jag säga att min upplevelse som turledare på kosterturen kan jämföras med de härliga räkmackorna på delikatessdisken hos Laholmens fisk. Mjukt, fett, fräscht och mycket goda räkor på toppen!
God paddelfortsättning på sommaren!
Hälsar
Marja-Liisa
Ps. Ni bör även gå in på Henriks Picasa sida - riktigt fina bilder!! De som följer här under har jag (Viktoria), Marja och Leif tagit.
Göran S har även lagt upp våran rutt HÄR!
Se hela posten..
